Webbkryss och korsord: Ingmar Bergman
Under denna tid tillkom också flera av Bergmans mest kända filmer, som Sommaren med Monika, Gycklarnas afton – det första samarbetet med fotografen Sven Nykvist – Sommarnattens leende, Det sjunde inseglet (baserad på hans i Malmö uppförda pjäs Trämålning), Smultronstället, Ansiktet och Jungfrukällan. Efter att i långa tider envist stått och hängt utanför grindarna till legendariska Filmstaden i Solna i hopp om att ”bli upptäckt” väckte han slutligen uppmärksamhet innanför grindarna och fick år 1940 möjligheten att äntligen få komma in och börja arbeta som manusbearbetare och -medförfattare under Stina Bergman på Svensk Filmindustri. Baserat bland annat på sina egna olustiga skolminnen lyckades han där, efter en tid, finna intresse för att satsa på att filma det helt egna originalmanuset till den sedermera internationellt prisbelönta filmen Hets (1944), vilken blev hans filmdebut. Vid inspelningen var Bergman regiassistent/scripta åt regissören Alf Sjöberg. Efter denna framgång fick han år 1946 chansen att även göra sin debut som filmregissör med filmen Kris (1946) efter en pjäs av Leck Fischer.
Cinemateket Stockholm
Harrys far har en båt med vilken de beger sig ut i skärgården där ett helt annat liv väntar. Scenariot har vissa likheter med den i Sigfrid Siwertz Mälarpirater (1911) där tre pojkar ger sig iväg på egen hand ut i skärgården och vänder ryggen åt det inordnade stadslivet. Filmens flitige manusförfattare Gustaf Molander, som även skrivit manus till Terje Vigen och Stillers Herr Arnes Pengar (1919), regidebuterade själv 1920. Under 1900-talets första hälft skulle han komma att regissera över 60 filmer. Sommaren 2004 startades på initiativ av bland andra Jannike Åhlund den lilla festivalen kallad ”Fårö Filmdagar”. Detta utvecklades efterhand till det internationellt etablerade årliga sommarevenemanget Bergmanveckan på Fårö med filmvisningar och samtal med inbjudna gäster med anknytning till Bergmans arbete och de som inspirerats av honom.
Lämna ett svar Avbryt svar
Det hör inte till vanligheterna att en person så till den grad kombinerar teater- och filmregi som Bergman gjorde, men för honom var det en naturlig växelverkan, som ofta inspirerade och korsbefruktade varandra. I och med uppbrottet från det frodiga Skåne blev formen allvarligare, mer samtidsmedveten. Även om han generellt förhöll sig allmänt icke-politisk i sitt arbete, kom han senare att återkommande bearbeta teman och frågor om den utsatta, känsliga individen i förhållande till en svårgreppbar, ofta hotfull, destruktiv och krigisk omvärld. Medeltidsdramat Det sjunde inseglet (1957), med sina existentiella livsfrågor och med symbolisk koppling till det konkreta kärnvapenhotet i samtiden, gick hos publiken – med Bergmans ord i boken Bilder (1990) – ”som en eldbrand genom världen”. Mer symboliska former får ämnet i filmer som Hets (1944), med dess tyranniske lärare ”Caligula”, i det utsatta cirkusfolket i Gycklarnas afton (1953) och i den ångestjagade Vargtimmen (1968).
Han föredrog intuitionen framför intellektet i sitt regiarbete och var känd och ofta uppskattad för sin speciella inkännande förmåga att få skådespelarna att känna sig ”sedda”. Storslagna naturscenerier och spektakulär forsränningssekvens i nyrestaurerad stumfilmsklassiker där Olof (Lars Hanson) uppvaktar dotter till rivaliserande storbonde, men tvingas lämna fädernegården och försörjer sig som flottare.Mauritz Stillers stumfilmsklassiker är baserad på romanen från 1905 av den finska författaren Johannes Linnankoski. Bergman hade annars två år tidigare spelat in sin första färgfilm, För att inte tala om alla dessa kvinnor. Även om Bergman skulle välja det svart-vita igen skulle hans filmer fortsättningsvis oftast vara i färg. Persona upptas nästan uteslutande av två karaktärer och det är i stort sett endast Bibi Andersson som gestaltar syster Alma som har repliker. I en scen sent i filmen låts de båda genom ett bildmontage glida ihop med vardera ansiktshalvan, vilket kan ses som om filmen med bilder ville tala om att karaktärerna var två sidor av samma person.
Persona (1965) är en av Bergmans mest kända filmer och kännetecknas av att den är både existentiell och avantgardistisk. Den och Viskningar och rop (1973) ansåg Bergman vara sina bästa filmer, då de till det yttersta tänjer filmkonstens gränser. Viskningar och rop är unik i sin kromatistiska komposition; färg och musik samspelar här oöverträffat. Bergman var elev vid Palmgrenska samskolan[8] vilket inspirerade honom till skolfilmen Hets (1944), hans första filmatiserade manus.
Korsordsfråga Ingmar Bergman
- Hans olika verk behandlar ämnen som förräderi, galenskap, tro, Guds existens, mänsklighet, död, ungdomars uppväxt, kvinnor och deras roll i samhället, och enkelhetens princip.
- Djävulens öga är till dispositionen en treaktare med klassisk uppdelning i form av exposition, stegring och höjdpunkt.
- Storslagna naturscenerier och spektakulär forsränningssekvens i nyrestaurerad stumfilmsklassiker där Olof (Lars Hanson) uppvaktar dotter till rivaliserande storbonde, men tvingas lämna fädernegården och försörjer sig som flottare.Mauritz Stillers stumfilmsklassiker är baserad på romanen från 1905 av den finska författaren Johannes Linnankoski.
- Även personer som Nils Poppe, Hasse Ekman och Hans Alfredson medverkade i Bergmans filmer.
- Titeln till Det sjunde inseglet är hämtat från ett Bibelcitat, vilket läses upp i inledningen och slår an tonen i en film där religionen bildar grundmotiv.
Den tredje urpremiären var samma år på Stockholms studentteater med en pjäs om tyskarnas ockupation av Norge, Strax innan man vaknar, av den unge norske författaren Bengt Olof Vos. En av de mest typiska rollgestalterna i Bergmans filmer är konstnären; i åtminstone 25 av Bergmans filmer (och i de flesta av hans pjäser), har konstnären en viktig roll. Många av dessa verkar vara självporträtt av Bergman, som över huvud taget, med inspiration från August Strindberg, livet igenom använde sig av sina egna livsupplevelser och relationskonflikter (inte minst från barndomshemmet och mormoderns hem i Uppsala) i både filmer och teatertolkningar. Bergman hade en osedvanlig begåvning och var ofta lyckosam med finansieringen av sina filmer och uppsättningar; men han fick också kämpa länge för många av sina hjärteprojekt, såsom Det sjunde inseglet, som slutligen fick spelas in med mycket knapp budget och inspelningstid, och många projekt blev aldrig av. I 1970-talets vänsterradikala kulturklimat hade han svårt att finna sin plats.[källa behövs] Filmen Beröringen (1970) gjordes i samproduktion med USA och för att kunna realisera en av hans främsta filmer, Viskningar och rop (1971), fick de flesta medverkande investera sina löner på vinst och förlust.
Djävulens öga är ännu en komedi av Bergman med erotiken placerad i rampljuset. Djävulen har fått en vagel i ögat och skälet därtill är en ung kvinnas oskuld. Det oskuldsfulla är en av de saker som inte värdesätts i helvetet där delar av filmen utspelas. Bergmans komedier är ofta av det sofistikerade slaget och det gäller även En lektion i kärlek, men här finns även utrymme för en del slapsticks. En lektion i kärlek har särskilt i det sofistikerade en del gemensamhet med Bergmans nästa film, Sommarnattens leende (1955), i vilken Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck på nytt spelar mot varandra.
Svensk Filmdatabas
Snart kunde Bergman också återvända till Svensk Filmindustri med manus till filmer av Gustaf Molander och med den egna verket Hamnstad (1948), vilken innebar starten på ett mångårigt samarbete med filmfotografen Gunnar Fischer.[11] Svensk Filmindustri producerade sedan de flesta av Bergmans kommande filmer. Som ung beskriver Bergman sig som en ensam, hämmad man med udda kulturintressen, men med tiden kom han att utveckla en lång rad intima relationer till inte minst många av sina skådespelerskor. Det rör sig dock knappast om några komplikationer i förhållande till religiösa frågor eller förbud. I Djävulens öga utspelar sig ett samtal i helvetet mellan en markis och en greve där den förra utbrister ”Äktenskapet är helvetets fasta punkt, vår pièce de résistance, skulle jag vilja säga.” Den andra instämmer så ”Ni har rätt; vad vore helvetet utan äktenskapet?
Visuellt avviker Persona med en grovkornighet och starka ljuskontratser. Och bilderna av det steniga Fårö kan ibland nästan tänkas som om det var på månen där landskapets ljuskontraster är starkare än på jorden. Efter framgångar med komedier slog Bergman in på ett mörkare spår med döden betraktad från olika perspektiv. 1957 blir premiärår för både Smultronstället och Det sjunde inseglet, två av Bergmans mest hågkomna filmverk. Bergman har inte bara regisserat utan ligger också bakom manuset vars dialog äger både kvickhet och substans.