Breaking News

bergman stumfilm korsord 2

Stumfilm på Bergmans barndomsbiograf

Med framstegen inom digital teknik har också korsordens format och tillgänglighet förändrats dramatiskt. Mobilappar och interaktiva webbplatser tillåter nu entusiaster att lösa korsord var de än är, vilket bidragit till dess ökade popularitet. De inkluderar nu allt från populärkultur, aktuella händelser till vetenskapliga fenomen.

Varför restaurera filmen digitalt?

  • En del av det som förekommer i filmer kan stödja en sådan analys i det annars originella tilltaget att låta två aktörer samspela, fast där bara den ena talar genom en hel film.
  • I motsats till de tidigare, på förlagor baserade, filmerna skrev Bergman från slutet av 1940-talet egna originalmanuskript för de flesta av de filmer han regisserade; ofta tog det månader eller år från idé till det att han började skriva.
  • Viskningar och rop är unik i sin kromatistiska komposition; färg och musik samspelar här oöverträffat.
  • Därefter blev Sveriges Television räddningen med TV-film/-serier och operafilmen Trollflöjten (1974).
  • Bergman var ofta kallad ”demonregissör” för sitt ofta hetsiga temperament och sin dynamiska, krävande personlighet.
  • Mer symboliska former får ämnet i filmer som Hets (1944), med dess tyranniske lärare ”Caligula”, i det utsatta cirkusfolket i Gycklarnas afton (1953) och i den ångestjagade Vargtimmen (1968).

Tidigare år har bland andra Wim Wenders, Kenneth Branagh, Harriet Andersson, Bibi Andersson och Ang Lee besökt veckan och Bergman själv deltog ibland också. Den förödmjukade konstnären är den som tvingas uppträda och förnedra sig inför en hotfull publik, och som sedan granskas och smädas. Den vampyristiska konstnären är den som parasiterar på andra människors erfarenheter och sedan använder detta material i sitt eget konstnärskap.

Övriga TV-produktioner

Trots att svensk stumfilm länge föreföll distanserad kontinentens produktion kom den att spela en stor roll – med internationella mått svensk films enda riktiga storhetstid. Vissa namn har tolkats allegoriskt, till exempel bibliska namn såsom Isak och Tomas. Alma är spanska för ”själ”; syster Alma i Persona skulle då symbolisera människans känsloliv, psyke eller inre tillstånd. Det är också besläktat med ”fågel”; Bergman sägs ha varit rädd för fåglar, och dessa rollfigurer har ibland tolkats som hotfulla. Bergman var ofta kallad ”demonregissör” för sitt ofta hetsiga temperament och sin dynamiska, krävande personlighet. Han brottades också livet igenom med sina, som han uttryckte det, ”dämoner”, av olika slag (han förde hela listor över dessa olika slags plågande känslor och problemområden).

Höstens svenska filmpremiärer 2024

Ofta återkommer föreställningarna om att Bergman skulle vara mer uppskattad utomlands än i Sverige, där han bitvis fick utstå hård kritik. Det gällde inte minst tidiga filmer som Gycklarnas afton och Sommarnattens leende. Senare kritiserades filmerna för bristande samhällsengagemang, inte minst under och 1970-talens radikala kulturklimat och omprövningar av kulturformerna. Det är signifikativt att Bo Widerberg inledde sin filmkarriär med att rikta skarp kritik mot Bergman i boken Visionen i svensk film (1962). Det var inte förrän med Fanny och Alexander (1982) som en enad svensk kritikerkår och filmpublik unisont hyllade hans verk. Just denna film har ansetts både konstnärligt driven och, i motsats till Bergmans kammarspel, ovanligt lättillgänglig.

Tidskrifter

Sommaren med Monika är en effektivt och stämningsfullt berättad film med ett förträffligt manus baserat på en roman av Per Anders Fogelström och fotografi av Gunnar Fischer. Publiken hänfördes av rörliga bilder med igenkänningsfaktor eller exotiska utsnitt från andra kulturer. En folkbildande ansats att uppfostra åskådaren blandades tidigt med ett nationalistiskt drag. Fadern Erik Bergman prästvigdes i Uppsala 1912 och var först präst i Forsbacka i Valbo församling i Gästrikland 1913–1918, varefter han med sin hustru flyttade till Stockholm. Stiftelsen Ingmar Bergman äger rättigheterna till att låta framföra Bergmans manuskript som scen- eller hörspel.